Det känns fint att vara i liv en dag till
Egentligen finns det massor att berätta denna resan är bara sjuk men för man inte har tillgång till dator dagligen blir det svårt att uppdatera!!... Men Anna har nu skrivit ett mormor vänligt inlägg för att uppdatera våra bloggar!
Hej hopp!
Nu var det minsann längesen ett inlägg skrevs på denna blogg! Till vårt försvar kan jag säga att det varit lite sisådär med Internet-tillgång och eluttag då vi spenderat ungefär hälften av tiden sedan det förra inlägget antingen i ett tält eller på en båt.
Efter många om och men bestämde vi oss för att lämna Bundaberg och det eviga väntandet på jobb som aldrig kom. Istället bestämde vi oss för att följa med de två tjejerna i vårt rum, Caroline och Isabelle, i deras bil och åka med dem längs kusten upp till Cairns. Så det är alltså vad vi har hållit på med under all denna tid, och jag måste säga att det nog var det bästa beslut vi tagit sedan vi kom hit. Vi hade ett litet stopp i Yeppoon där vi smusslade in alla fyra i ett motellrum för två och lyckades nästan genomföra det hela obemärkt. Efter det körde vi upp till Airlie Beach, där vi stannade i nio dagar.
Denna tid var verkligen hur rolig som helst. Vi började med att campa. Jag och Michan bodde i Isabelles tvåmannatält och Isabelle och Caroline bodde i sin bil. Vi bodde på två olika campingar i sammanlagt sex dagar. Airlie Beach är en pytteliten stad med i stort sett bara en gata, men ändå är utelivet väldigt livat och vi provade på de olika klubbarna. Isabelle fyllde 21 och vi firade med Ceasarsallad, tårta, presenter och utgång på kvällen. Vi gick även ut på påskafton. I Airlie Beach finns det dödliga ”Stingers” (maneter) i havet och man får därför inte bada om man inte har en ”stinger-suit” på sig. Däremot fanns där en väldigt fin allmän pool, ”The Lagoon”, med palmer och konstgjord strand, dit alla gick för att bada, så där spenderade vi många av våra lata dagar. En dag gick vi till tre olika resebyråer och pratade i flera timmar och jämförde priser på alla aktiviteter vi ville göra. Till slut bokade vi följande saker: Partybåt som avgick från Airlie Beach ut till Whitsundays-öarna med snorkling och besök på Whitehaven Beach (allihop), dykar- och snorklingsbåt i Stora Barriärrevet med avgång från Cairns (allihop), fallskärmshopp från högsta möjliga höjd (14000 feet = 4200 meter) på Mission Beach (endast jag), Ocean Rafting i Cairns (endast Caroline och Isabelle), Jungle Swing (Caroline och Isabelle) och Bungy Jump i Cairns (endast Caroline). Hur hade vi råd med allt detta, kan man ju fråga sig, då vi knappt gick med plus över huvud taget på den förbaskade farmen? Tja, vi fick helt enkelt ge med oss och låna pengar av våra föräldrar. Vi ska dock söka jobb igen när vi kommer till Cairns så de kommer att betalas tillbaka, jag försäkrar er ;).
På fredagen (den 13 april) avgick båten Habibi från Airlie Beach. C:a 25 personer var med på båten varav alla var under 30 och från alla möjliga länder, bl.a. Tyskland, Frankrike, Irland och Argentina. Vi var de enda svenskarna och blev kallade ”The Swedish House Mafia”, haha. Båten var ganska liten med ett främre däck men segel, bänkar och lite rör, bakre däck bakom förarhytten med ett ”matbord” och bänkar där vi åt. Under däck låg alla hytter med sängar inklämda lite varstans. Vi fick en jättestor 4-personerssäng precis nedanför trappan medan alla andra fick nästan obefintliga britsar. Toaletterna var pyttesmå och man fick tvätta händerna med handsprit. Vi fick (oftast) jättegod mat vilket var trevligt då vi levt på snabbnudlar och morötter i nästan en hel vecka. Vi fick snorkla två gånger och även om det inte var sådär fantastiskt fint var det ändå coolt och vi såg många fina fiskar, koraller och simmade bara en meter över en havssköldpadda! Vi fick även hoppa av och på en av alla naturreservat-öarna och titta på den berömda Whitehaven Beach där sanden är så fin att man kan borsta tänderna och putsa guld med den. Vi sov där i två nätter och eftersom det ju var en partybåt var det fullt ös, vilket var jättekul. Folket var jätteroliga och det hände många oförglömliga saker. Bland annat raggade Michan upp en blond tysk som vi kallade Justin Bieber p.g.a. hans flygiga hår.
På söndagen när båten kom tillbaka till hamnen skulle det vara efterfest på en bar i stan. Vi gick dit men istället för 20 pers från båten var där ungefär 5. Kvällen blev hur som helst ändå rolig och vi sprang omkring mellan alla de olika barerna och klubbarna på gatan. Vi bodde på ett jättefint hostel i två nätter vilket var jätteskönt eftersom vi bott i tält i nästan en vecka och sedan på en gungig båt med plastinklädda skumgummimadrasser. När vi gick hem den kvällen hade Isabelle sprungit iväg med ett ragg från båten så Caroline följde med mig och Michan till vårt hostel för hon vågade inte sova själv i deras bil, vilket man ju kan förstå. När vi stod och borstade tänderna knackade det på dörren. Vi trodde att någon hade sett oss smuggla in Caroline och blev en smula förfärade, men jag tog mod till mig och gick i pyjamas och öppnade. Där stod mitt ragg från tidigare och ville att jag skulle komma ut. Jag sa att jag skulle sova och skickade iväg honom. Han blev jättearg och gick och la sig på gräset utanför. På morgonen hade jag fått ett ytterst otrevligt sms på svenska från honom.
Caroline och jag klämde ner oss i min säng och på morgonen fick vi många dömande och undrande blickar från resten av tjejerna i rummet. Vad de hade i tankarna kan man ju bara föreställa sig... Vi gick ut från hostlet och hämtade upp Isabelle på vägen. Just när vi skulle svänga av mot poolen fick jag syn på den galna killen från gårdagen och vi flydde i panik in på McDonald's där vi köpte glass för 30 cent. Senare när vi lagt oss vid poolen och var mitt uppe i ett fruktansvärt skrattanfall vidgades plötsligt Michans ögon och hon väste ”Anna, han är bakom dig! Han är bredvid dig! På riktigt Anna, han är här!”. Och mycket riktigt svassade denne belgare mycket nonchalant fram och mumlade något ohörbart för att sedan lugnt sprida ut sin handduk och lägga sig i en ytterst feminin pose med sin bok i handen. Jag, Carro och Michan låg och bara glodde på honom, innan vi brast ut i ett gapskratt vars like jag sällan sett till. Vi låg och grymtade och flämtade och grät floder medan belgaren intresserat betraktade oss. Han mumlade fram ännu något ohörbart och efter flera omfrågningar förstod jag att han sa ”Have you been eating at McDonald's all day?” vilket gjorde att vi bröt ihop ännu mer. Nästa intelligenta fråga löd ”Have you been eating a lot of black chocolate today?”. Detta fick oss att tappa fattningen totalt och när han förklarade att man ju skrattar mer när man äter mörk choklad höll vi nästan på att kvävas. Vi kunde inte sluta skratta, det hela var så oerhört komiskt. När han sedan utan ett ord drog fram en liten kamera och riktade den mot mig kunde jag inte annat än utbrista ”No, I'm so ugly!” vilket i sin tur fick Carro att titta upp och brista ut i ännu ett asgarv. Sedan blev det tyst och han övergick till sin bok, medan vi satt och planerade hur vi skulle ta oss ur denna bisarra situation. Efter en lång stund vaknade Isabelle, som sovit sig igenom hela proceduren, och utbrast ”Men, är inte det din man?!” och då fick vi förklara allt som skett. Till slut somnade han och vi kunde smita iväg för att laga lunch. Något så random och komiskt har jag sällan varit med om.
Efter många galna dagar i Airlie Beach, som vi avslutade med en riktigt middag med stek och pommes frites, bestämde vi oss dock för att åka vidare. Vi packade om bilen och for iväg till Townsville, där vi är nu. Här har hänt mycket random saker här med, exempelvis kom det fram den ena 40 – åriga aboriginska mannen efter den andra och satte sig bredvid oss när vi satt och chillade på gräset igår och förmanade oss om att vi skulle vara försiktiga, förhörde oss om Sverige och erbjöd oss aboriginska tavlor. Jag och Michan sov första natten här på ett jättebra hostel. Andra kvällen (igår) bjöd i med Bella och Carro in på hostlet för att dricka te, trots att vi visste att man egentligen inte fick ha besökare där. Men hur strikt kunde det vara egentligen, tänkte vi?
Väldigt strikt, visade det sig. Inte mer än fem minuter efter att de kommit in på vårt rum låstes dörren upp och hostelägaren gjorde entré med bister min. ”Who of you are not really staying in this room?” undrade han, och Caroline och Isabelle erkände att det gjorde de inte. Han sa åt dem att gå genast, och frågade sen ”and who let them in?”. Jag, sa jag. Då kunde jag packa ihop och sticka direkt sa han. Jag fick fem minuter på att packa ihop allt och sedan kom han tillbaka och stod och tittade på mig medan jag i panik slängde ner allting i väskorna. Michan fick ljuga och säga att hon inte kände mig för att få stanna kvar. En extra person får nämligen plats i Carro och Bellas bil, men inte två. Så Michan fick spendera den natten själv på hostlet medan vi tryckte in oss tre personer i bilen, vilket var lite varmt och trångt men ändå gick bra. Nu har vi bokat ett nytt hostel och vi ska vara mer försiktiga i fortsättningen.
Annat intressant som hänt är att vi varit på didgeridoo-lektion!!!!!!!
Hoppas att alla därhemma har det jättebra, vi saknar er!
ojojoj NU när jag kollar vad mitt sista inlägg handlar om har jag ju missat en månad. Hela vårat farm arbete och jaa allting ska se om jag kan hitta en dagboks anteckning om det också.--.
OJ där hittade jag lite att lägga upp iaf:)...
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!Det känns fint att vara vid liv en dag till…
Nu var det ett tag sen jag skrev men vi har ju som sagt köpt en bil och då har man ju ingen el att ladda upp datorn men jag ska försöka att komma ihåg vad som har hänt sen dess. Vi började resan upp för östkusten vi besökte nossa, regnbow beatch och något annat litet ställe calondra tror jag. Egentligen har jag ingen aning om hur man stavar namnen. I börjar var vi inte så så bra humör och vi var rädda varje gång vi la oss i bilen för att sova. Rädslan gjorde så att man inte sov och därför blev vi trötta hela tiden man började ställa om magen till sämre mat och vi var desperata efter att hitta kompisar. Det blir redan mörkt här vid sju och då tycker vi att det är dags att gå t och festa för vad ska vi göra när det är mörkt? Men det vi inte tänker på är att andra människor sover inte i en bil och går inte efter mörkret så det var ingen ute som ville festa när vi var så pass trötta och skulle hem det var då alla andra kom. Nosa tillbringade vi två nätter i en ganska mysig stad men vi lyckades aldrig riktigt med sovandet där. Hur vi än tänkte så var vi rädda för polisen, mördare och läskiga män. Första natten tillbringade vi på en sidogata. På morgonen väckte caroline mig och säger “Isabelle vakna vi sover på en byggarbetsplats” Vi ligger så stilla vi kan och kommer på att vi måste gå ut bilen. Vi kliver ur i pyjamas och morgonfrilla för att le lite fint mot de 5, 25 åriga killarna utanför. Det blev lite pinsamt som sagt och det värsta var att jag glömde min sko och bikini så det fick vi åka och hämta sen. På dagen ligger vi på stranden och jag badar nog minst en timme det var så roliga vågor när jag var trött som ett litet barn la jag mig för att sova lite och vaknar av en stor skräck ,en ödla som är 30 cm lång och tjock som jag vet inte sitter på mig jag flyger upp inom en sekund och springer gryende till carro för att hon ska trösta min rädsla. Efter det påhoppat blev jag panik varje gång jag kände något på min kropp. Han har fått mig rädd för beröring av ödla. Dagen efter åker vi för att möta upp emelie och Nicki, dom är lite finare än os och sover på camping plats 36 DOLLARFÖR DET o nej. Vi blev så fint utslängde på kvällen för att ha duchat i deras duchar som vi inte hade gjort men om jag ska vara ärlig så var ju det egentligen planen men det var trevligt att träffa emelie och hennes pojkvän. Själva sov vi vid en sjö det var inte det minsta roligt vaknade hela tiden och var livrädd. Jag är så tuff innan jag går och lägger mig men när jag ska sova så känner jag mig så hjälplös där inne i bilen….
Dagen efter tog även vi in på en campingplats för att få sova ut och träffa lite kompisar. Men vi var så trötta att vi faktiskt somnade innan våra 10 liter vin var upp druckna. Vi hann ens inte dricka ett glas. På morgonen åkte vi och kollade på sanddynor och det var trevligt o stranden där var ju något otroligt fin men ganska trålig stad.
Vi åker vidare till jaa bunaberg och det är där vi är nu. Vi åkte egentligen bara hit för att söka jobb och det har vi fått jag ligger nu på ett horking Hotel och ska börja jobba på måndag eller tisdag. Det känns underbart alla är positiva och hostelet är helt lagom okej. Vi har just tvättat och en kille utanför pratar om att han hittat tjej trosor undra om det är våra?… Lite pinsamt i så fall!
Men innan vi åkte hit var vi 4 nätter i bilen för att spara pengar. Det var då vi lärde oss var man kan sova och hur man gör det smidigt för sig själva. Vi sover nu hela nätter utan att vara rädda och bilen har blivit ett nytt kärt hem nästan som jag kommer sakna han i natt. Varje kväll sitter vi och dricker vårat kvällskaffe vid havet när man vaknar så ser man havet och att få känna den friska luften varje morgon är så skönt för luften i bilen på morgonen är inte den bästa kan jag lova. Duschar gör vi i dom kalla duscharna vid stranden och vi lagar mat på våran lilla spis. I börjar är det en omställning men måste säga att jag gillar det det är en lugn frihet och är helt utan krav och stress, vi läser böcker, solar och badar allt är bara så avslappnat. TILLS en natt när det började regna och regnade och månfare gillar inte regn så vi hade regn överallt. Bilen var så blöt och det stank något otroligt. Jag kan inte förstå vad det är men det stinker så mycket att jag var 100 % säker på att jag skulle spy i natt så var tvungen att lägga mig på andra sidan men huvudet under gardinen för att få lite frisk luft och hindra spyan att komma ut. I natt sover vi ju på hostelet så vi ska försöka att tvätta ut bilen i morgon. Hela detta inlägget handlar i stort sätt om att sova men det är en stor del i vårat liv för tillfället och nu e jag så trött att jag ska sova… Kl är nu nu halv 9 så får la läsa en halvtimme innan det är okej att sova;)…
18/3 2012
Känner mig så där lite halvdöd och det gör nog resten av människorna i mitt rum också. I mitt rum bor det ett engelskt par, en fransk kille som måste vara två meter lång, en halv dryg svensk och så klart caroline som ligger och kollar på film samtidigt som hon drömmer om chokladen som finns 5 minuters promenadväg iväg men regnet öser ner så ingen har någon större lust att resa sig upp ur sängen..
I går var det en jävla fest oj vad roligt vi hade. Träffade många roliga och undliga människor från alla delar av världen och st patricks day firades av alla som nu firar denna dag. Själv fattade jag aldrig vad man skulle fira men kul var det. Vi har ju inte socialiserat oss på ett tag nu så nu tog vi igen det med tant skumparty och sen dansade vi till lavband i timmar. Regnet öste ner och inom en timme var halva sminket borta, kläderna hängde och vi såg ut som dränkta katter. Carros sko gick sönder hela tiden och de finare tjejerna som var inomhus kollade ner på oss men riktigt fina blickar. Men om jag får säga det själv så tror jag att vi hade mycket roligare. En tysk 15 års kyss(han var alltså inte 15 kändes bara som det), hoppandet i vattenpölarna och “seriöst snack på vägen hem” gjorde att man blev liten igen.
Dagarna går och vi får inte jobba på grund av att det regnat.. Jag är trött på att vara backpacker, det är inte lätt att vara backpackar i Australien. Det lät så lätt att man kunde få jobb hur som helst och alla är så vänliga. Det är verkligen inte så de driver med oss de kör med oss de behandlar oss som skit, de ljuger och blåser oss. Men vad ska vi göra det är vi som ligger under dom, dom kan göra vad som helst det är vi som behöver dom, dom behöver inte oss. Egentligen borde man bara resa i stället för att lägga pengar på onödiga saker som att betala hyra i en skitstad där man inte kan göra någonting förutom att vänta och vänta. De har tagit in hotellet fullt och har absolut inte tillräckligt med jobb för 10 av oss. Men egentligen är det inte synd om oss vi kan bara dra om vi vill vi har våran familjer att komma hem till och vi har pengar på kontot. Vi behöver bara pengar till att dyka några extra dagar eller uppdatera gonet till vin. Läste just ut min första engelska bok lite stolt över mig själv handlad om en tjej som blev såld över hela världen och det blev bara värre och värre då kände jag mig lycklig och inser att det inte är det minsta synd om oss fast alla blåser oss.
I kväll ska vi föröka röra oss lite för att gå ut och festa, det ska bli kul och vi får heppa tills vi får jobb…
Dagarna går och jobb får vi fortfarande inte. Vi hade en rolig supar kväll på hostelet och vi var dom sista i säng kl 3 på natten. Killarna är lite läskiga här men dom är helt okej men alla är trevliga. I morgon hoppas vi verkligen på att få börja jobba och som det ser ut nu så ska vi börja i morgon det ska bli helt underbart. I dag kom en tant och gav oss bröd, hur snällt som helst så nu har vi två färska nya brödlimpor tills i morgon. I kväll ska jag lägga mig tidigt för att hoppas på att behöva gå upp kl 5 i morgon bitti. Wohohohohooo….
Nu har vi börjat jobba vi har faktiskt jobbat i 4 dagar nu ojojoj…. Första dagen var så jobbig man blev jagade av thai människorna och man försökte bara jobba snabbare och snabbare fast att ryggen dog… Det jag gör är att lägga ut plantor på plasthål och sen går en planterare efter och planterar, det låter inte så jobbigt men oj vad jobbigt det är. Hade träningsvärk så att jag höll på att dö dagen efter men det var bara att gå upp kl 5 och börja jobba igen. Vi är indelade i team det är jag och två thai planterare, men måste säga att jag gillar dom. Den tredje dagen blir alla avskedade för att vi var så dåliga men det var inte alla utan bara en del och alla vet vilka det är det är italienarna dom är så sega och dåliga så det finns verkligen inte jag hinner göra en lång rad när dom bara har gjort en halv. Men bornden tog tillbaka oss för en ny chans till killarna som han arbetar med har han sagt att vi är dom bästa planterarna som han haft att vi fyra svenska tjejer är otroligt bra då blir man glad och ska föröka hålla i det dom här sista dagarna. Dock försökte hor italienaren förstöra för mig och säger till chefen att jag är dålig och glömmer plantor fast hon redan sagt t mig för en minut sen. Bara för hon är dålig så betyder det inte att jag är dålig! Men orka med att bråka så jag hoppas att stämningen kommer ligga bra till här i huset. Nu har vi varit lediga i två dagar men hoppas vi börjar i morgon igen så vi kan börja resa lite fick 400 dollar i lön häromdagen då blir man pepp på att jobba igen…
Dagarna gick och detta är egentligen bara skit vi går verkligen på + - 0 vi betalar hyra de lovar oss jobb sen får vi inte jobb utan måste vänta i 4 dagar sen måste vi betala en ny jätte dyr hyra. Men lite får vi in hoppas jag iaf. I går drog jag carro malin och jesper ner till surfers paradise där marlins pojkvän bor i en otroligt fin lägenhet med n otroligt fin utsikt. En resa på 120 mil fram och tillbaka men det var skönt att komma här ifrån lite. Vi festade på en skandinavisk fest och faktiskt var ganska dålig men vi fick gratis inträde för Malins pojke jobbar där också så vi festade iaf till klockan 3 och gick sedan hem för att sova lite. Dagen efter var det ikea och kakor som gällde för att sedan bege oss hem till bundaborg för att jobba lite. I dag jobbade vi och farmaren säger att vi ska jobba i tre dagar till det är bra iaf. I dag sa bossen att jag och caroline var dom bästa slängarna på hela farmen hihi vi e så duktiga så. Pratade också med Cathrine för hon fyllde år det var så mysigt och jag saknar henne så mycket ska köpa en present i morgon som jag ska skicka ner till min lilla tjej… !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Här fick ni lite mer uppdatering som jag glömt att lägga ut.. Inte för jag vet om någon orkar läsa men iaf :):)
SNart hemma igen!
Äntligen fick vi läsa igen.Jag hade nästan givit upp!!
