.

3 veckor i ett helvete!..

Nu ska jag berätta hur det går för oss hur vi lyckats och hur underbart smarta vi är. Hur det är att vara svenskar i en backpacker värld hur man klarar sig fast man är blåögd och riktigt desperat.För tre veckor sen lämnade vi nya zeeland där vi har gjort allt vi vill och slösat bort i stort sätt hela våran reskassa. Vi hamnar i melbourne hos min värdfamilj där har vi det bra men bor bara där i 4 dagar. Vi möter upp Caroline Johansson från hemma och Emelie för att resa vidare med dom. Men våra sista dagar i melbourne tillbringar vi med gamla vänner, ut gång och har kul. Vi får napp på ett jobb i sydney och åker nattåget upp för att vi äntligen har fått jobb. I det här ögonblicket saknar jag att jag inte bloggat varje dag för nu mins jag faktiskt inte riktigt vad som hänt…
Men iaf ska vi möta upp den här killen och han ringer i sista sekund och säger att han inte har tid. Vi ringer och ringer och allt för att få tag i denna killen och dagen efter ska vi ha en ny intervju. Vi kommer till ett fint hotel och där sitter en tjock äcklig man som låter världen bästa och snällaste och jaa allting men vad händer? Jo han blåser oss på 600 dollar pass, visum, tax och bank detaljer.. Dagen efter ringer vi han och självklart har vi inget svar BLÅSTA!.. Går till polien och hotellet och ja alla skrattar åt oss o tycker vi är så dåliga och blåsta..

“vet ni vem denna killen är?”
“Nej vet inte ni det?” blir svaret till servitriserna”

De unga poliserna var tvungen att gå ifrån för att skratta men vi är seriösa tills carro nästan slås sönder deras dör och då dör alla av skratt och ramlar ut polis stationen.
I skrivande stund sitter vi på tåget alla skrattar så de håller på att dö och folk kollar. Vi har även 2 britter med oss som vi hjälpte ifrån working hostelet innan de betalade men egentligen är det ju deras fel att vi är här för det var dom som rekommenderade det.… Emelie pratar om att traktorer är bäst och carro och lisa bara flummar,, Måste säga att vi har kul iaf vi har kul åt oss själva,…
Just det nu glömde jag berätta varför vi sitter på tåget från camboda.

“det kallas för en klump i magen med ett konstigt humör”

Vi tröst super i sydney och möter en kille och hans 15 kompisar som blivit lurade av samma kille. Det känns då lite bättre och vi peppar med en helkväll ute. Vi hamnar även på stripp klubb denna gånga kan inte säga att jag gillar sydney det är ganska äckligt och man får en känsla av patong… Dagen efter vaknar vi upp och får för oss att lämna sydney för brisbane. Jag är sjuk och orkar ingenting. Orkar inte resa mig upp ur sängen och känner mig helt utmattad. Men lägger mig med alla saker på tågstationen för att vila medans de andra vandrade runt de timmar vi behövde vänta. En tant kommer och frågar om jag är hungrig och berättar att hon köpt en macka till mig. Jag tackar nej och känner mig ganska äcklig trött men lite bättre. Mitt ben är uppsvällt som 8 men även det börjar lägga sig och röstn kommer sakta tillbaka. Vi sätter oss på tåget 4 timmar senare på tåget sitter vi vid en skrikande bebis, en abstinens man, 2 tjocka polisersom smaskar , en konstig skrikande man och två väldigt märkliga människor som jag stötte på när jag öppnade toan. Varför låser man aldrig toan?….
Vi kommer iaf fram efter 14 timmar, det är grått och regnar men det är varmt och skönt. Vi sover någon timme på stationen innan poliserna väcker oss. Vi är världens dåligaste backpackers….
Vi har bokat hotellet fel dag men det ornar sig men hotellet ligger i förorternas förort förort men vad gör vi? Det stod ju 10 min från stationen!… Men där hittar i 4 killar och det blir en jävla fest! Alla var nog döda vid sju på kvällen men vi somnade nog inte innan tre iaf.
Vi flyttar till lisas mormors kompis blablalba och bor där en natt. Allt är toppen och vi har fått JOBB VI HAR FÅTT TVÅ JOBB., god mat och jaa allt….

“min vänn var tvungen att lämna tomat farmen för han plockade allt han såg, jo han var färgblind” Livet är inte lätt..” (kommentar från emelie)

Vi har jobb vi är glada men trötta och sätter oss på tåget IGEN… vi kommer ut och ser bilen som ska hämta upp oss i bilen sitter den äckligaste mannen jag sätt utan tröja, en meter tånaglar, skitig jaa man kan inte förklara det så äcklig bara han sa äns inte hej när vi stod där. Magkännslan sa även nej denna gången men vad ska vi göra vi behöver ett jobb. Vi åker ut till ett äckligt litet garage och allt är bara NEJ detta är inte bra MEN vi betalar och ler vi ska ju få ett jobb. Inte som avtalen sa om ett par dagar utan om ett par veckor. Vi kommer till vårat hus eller hydda eller ruckel eller vad man ska kalla det. Det är kackelaskor, vi har inga lakan inga kuddar det har brunnit i huset och det är mögel, vi har inga fönster och dörren går inte att låsa. Skrivet hatmedelanden över väggarna och badrummet är så äckligt så det finns inte. Det ligger uppe en film på huset men den är inte rättvist det ser så fint ut på filmen. Det bor några killar där dom röker på. Jag förstår dom hur ska man annars kunna bo där? Men det är inte riktigt våran grej så vi går o köper lite mat, dricker vin och ler utanv situvarionen., Jag tog nog det här bäst jag har ju trots allt rest förut och bott på barnhemmet och ja allt sånt. Men detta var över gränserna det var det. Detta är australien detta är ett rikt land…. Sov inte bra vaknade tusen gånger och vaknade kl 6 o ville att vi skulle upp men det var ingen annan villig till så vi sov lite till för att sedan gå och kräva våra pengar tillbaka. Carro har ju faktiskt asma. Medans vi äter våran frukost kommer en man in och utanför dörren står en skrikande ungar. En liten blond så skitig liten kille. Hans blöja ser så gammal ut och hans pappa eller vad det var bara skrek på han att han skulle hålla käften. Då brast det för mig det var så hemskt och då orkade inte jag eller… Fuck allt fuck allt..
Vi går tillbaka och ska kräva pengarna men hon är en bitch och cpar.. Vi får tillbaka för en vecka och kollar ett nytt boende som faktiskt är bättre men vi väljer att gå det här går inte det gör inte det! Jag är arg och hon är tyken tillbaka.. Usch… Sen e jag på så dåligt humör och trött och så´less.. Samtidigt vill jag bara hem som samtidigt att jag absolut inte kan lämna australien nu… Nu bor vi iaf hos tanten igen och hennes barnbarn var glada att se oss. En skön dusch ska jag snart ta sen vet jag att de ska laga köttbullar… Vi måste ordna det här nu.. Vi får sluta att ha otur och sluta att lita på människor,,, usch