.

Nu var det ett tag sedan man skrev i den här bloggen det var så där 3 1/2 år sedan sist. Sitter och läser igenom de sista inläggen och undrar hur jag kunde skriva allt så negativt. Hur kan jag fått allt att låta så jobbigt och hur kommer det sig att jag bara har två inlägg på de sista månaderna? Jag tror att det berodde på att vi bara bodde i bilen och inte hade någon uppkoppling till internettet och att det inte fanns tid eller ork att engagera sig i datorn. Det jag mins av min sista årsresa var iaf allt det lyckliga. Jag mins hur vi åkte runt i vår bil, drev omkring och hade inte ett problem i världen. Jag mins hur vi sov i skogen och lekte i timmar i vattenfallen, där stenar hade formats sig som ruskanor. Hur vi sov på städer i regnskogen, levde på kokosnötter och gjorde roliga kläder av palmblad. Alla de otroliga händelserna som bara inte händer och hur man låg dubbelvikt av skratt varje dag på grund av att det alltid hände någonting. Så klart mins man också de ständiga problemen med mat det äckliga gonet och de gånger man blev lurad men i dag måste jag bara skratta åt allt. Hur orkade vi var, hur kul vi hade och måste säga att det var det bästa jag gjort i mitt liv. Men vad hände efter det sista inlägget då? Jo vi fick faktiskt sålt våran bil inte helt snällt men såld blev den. Tatuerade in texten som jag skrev i tidigare inlägg ”man måste dö några gånger innan man kan leva” på armen. Ett vad på fyllan som blev till värklighet på morgonen. Inte helt smart men så var det. Vi åkte till en häst farm och bodde där och jagade vildhästar och till sist efter ett tag så åkte vi till Sydney tillbringade sista tiden med våra kära liftare och vänner för livet innan vi sa farväl och åkte till kina. Kina var speciellt men intressant och sen var det dags att åkte vi hem till Sverige. Mins faktiskt det som att jag tyckte det var ganska skönt att komma hem trots att jag inte hade ro i kroppen längre än en dag. Jag flyttade till Stockholm i stort sätt direkt och fick ett barnskötare jobb. Caroline flyttade till Göteborg och blev chef över lidel, Mickan började plugga till sjukskötarna i Göteborg och Anna har läst alla möjliga konstiga författarskolor. Jag arbetade där iaf i Stockholm i 1 ½ år sedan bestämde mig för att börja plugga och flyttade till Uppsala. Nu är jag inne på min 4 termin till förskollärare och känner att jag aldrig valt fel linje. Jag älskar Uppsala över allt annat har haft något otroligt kul här men allt har sin tid och det har börjar bli den där vanliga vardagen även här. Men nu är det dags att resa lite igen och det är på grund av det jag också valt att ta upp denna bloggen. För snart ska jag göra någonting kul, något underbart, något oförglömligt det är dags för en resa i form av en praktik period i London!... Bara två månader men känner på mig att det bara kommer bli så himla himla bra!! Ni som vill får följa den här bloggen om hur det är att vara på praktik på svenska förskolan i London!!